Satt o tänkte på en sak för en stund sen när jag läste om alkisar. Hur man har suget efter att vara en alkis.
Jag kan bara inte riktigt få in det i min skalle hur man kan dricka så otroligt mycke för att dämpa en sorg man bär på.

För fan ryck upp dig

Hur kan man ena stunden tycka att det är fördjävligt att ingen bryr sig om en alkis känslor, när man i nästa sekund kan sätta sig i en bil as kalas full!?!
Finns ingen förklaring...men jag skulle bra gärna vilja veta vad som försigår i skallen i det läget.

Hur kan man åka fast för rattfylla o hamna på nån anstallt, komma ut o sen tycka att man har spriten under kontroll genom att ta en öl till maten!
Jag har detta omkring mig.
Skäms som fan när jag sitter i det sällskapet och berättar om att jag gärna vill jobba inom häktet. Men varför ska jag skämmas egentligen?!? Det är ju han som klantade till det och hamnade där han hamnade...Det ska pratas så tyst om var han har varit den månaden

För fan ta ditt ansvar

Jag har överhuvudtaget ingen medkänsla mot personer som vill skada andra för att dom själva mår dåligt. Det finns verkligen inte på min världskarta hur man kan tänka på att man sätter sig i en bil när man har druckit.