Tuff dag så jag är helt slut nu...Återkommer imorgon =)

Nu ska jag in i duschen o sen ska jag till arbetsförmedlingen...

Denna historia handlar om en kille som hade dålig karaktär.
Hans far gav honom en påse med spik och sa till honom
att varje gång han miste tålamodet skulle han spika en spik bakom sin dörr.
Första dagen spikade han 37 spikar i dörren.
För var dag som gick lärde han sig att behärska sig mer, och som veckorna
gick blev det färre spikar i dörren.
Han upptäckte att det var lättare att behärska sig än att spika en spik.
Tills dagen kom när han kunde behärska sig en hel dag.
Därefter gick han till sin far och berättade.
Fadern föreslog att han skulle ta bort en spik varje gång han kunde hålla sig en hel dag.
Dagarna gick tills han äntligen kunde berätta för sin far att det inte längre fanns
några spikar kvar i hans dörr.
Hans far tog då honom i handen och visade honom till denna dörr och sa;

"Du har jobbat hårt på detta, men titta på alla hål som du har lämnat efter dig,
den kommer aldrig att bli densamma.
Varenda gång du tappar kontrollen så lämnar du spår efter dig som med denna dörr.
Du kan förolämpa någon och be om förlåtelse efteråt, men oberoende hur du säger detta
så kommer du att lämna ett ärr bakom dig som alltid kommer att finnas kvar.
En muntlig förolämpning är lika skadlig som en fysisk.
Vänner är som dyrbara juveler. De får oss att skratta och hjälper oss att fortsätta framåt.
De lyssnar på oss och är alltid förberedda att öppna sitt hjärta för oss".

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men ägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det.

Vi har större hus, men mindre familjer. Mer

bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större

klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer

kunskap, men mindre omdöme. Fler experter,

men mer problem. Mer medicin, men mindre välmående.

Vi har flerdubblat våra ägodelar, men reducerat vår uppfattning om värde. Vi pratar för mycket, älskar för sällan och hatar för ofta. Vi har lärt oss att klara dagen, men inte att klara ett helt liv.Vi har lagt år till livet och inte liv till åren.

Vi har varit hela vägen till månen och tillbaka,

men har problem att korsa gatan för att möta den nya grannen.

Vi har besegrat yttre rymden, men inte den inre

rymden. Vi har städat upp i luften, men förorenat våra själar. Vi har lyckats bryta ner atomen i mindre bitar, men inte våra egna fördomar.

Vi har höga inkomster, men lägre moral. Vi har fått ett överskott av kvantitet, men ett underskott av kvalitet.

Vi lever i en tid av dubbla inkomster, men med fler skilsmässor i en tid av vackra hus, men brustna hem. Det är en tid då det finns mycket i skyltfönstret, och ingenting på lagret; en tid då teknologin kan föra fram det här meddelandet till dig, och en tid då du kan välja att antingen skicka vidare detta budskap och göra skillnad... eller bara radera det.

Aptiten kommer medan man äter, men törsten försvinner medan man dricker.

(Frankrike)

Jag fick köra gubben till jobbet eftersom han hade försovit sig. Jag behövde ha bilen för att åka till arbetsförmedlingen och ev Ikea.
Sen hade jag planer på att köpa en sorts plastfilm som man kan sätta på fönstret i badrummet så man slapp ha nere persiennerna för jämnan.

Idag får jag ta min slappa dag då jag inte har nånting som måste göras idag...Ska nog ta en tur med snabeldragaren och ev tvätta en maskin tvätt med.