Åren går och reglerna blir allt värre. Jag kunde inte skaffa mig några vänner då min styvfarsa alltid var som en hök på mig, hittade alltid fel hos mina vänner så jag vågade inte skaffa mig några. När jag till slut fann mig en vän han godkände så höll jag stenhårt i henne. Hon fick mig att må bra, Åsa kom jag ihåg att hon hette. Åsa var från Norrland och hade den goaste dialekt jag någonsin hade hört. Hon och jag hade alltid roligt, minns att vi gjorde anden i glaset hos henne (skrämde skiten ur mig)

Disco på fredag sades det (jag kommer garanterat inte få gå, trots att jag går i 9:an)
Klart du ska gå på disco sa min styvpappa, men du ska vara hemma som vanligt kl 21,00.
Discot började kl 21,00 så det va inte så klart att jag kunde gå på det (första gången i mitt liv) Vad jag än sa eller vad jag än gjorde så hade det inte hjälpt mig att få gå på det discot. Jag kunde helt enkelt inte svika min nyfunna vän på detta viset ytterligare en gång.

Jag kom aldrig hem den natten, eller på hela helgen.

Jag mindes att vi gick som vanligt till skolan på måndag (jag har aldrig skolkat från skolan). Inga föräldrar där som saknade mig. På onsdags kvällen så minns jag med att Åsas pappa ringde min styvpappa för att spy galla över hur dåliga föräldrar dom var som inte saknade sitt barn. Vet inte riktigt hur det samtalet gick. Jag vet bara hur det slutade. En vecka i det fria sen var jag tillbaka hemma igen. Allt skulle bli bra och allt skulle det bli ändring på.
Det blev det inte.

2 veckor bodde jag hemma, minns att jag följde med en annan kompis och hennes familj till stockholm över sportlovet.
När vi kom hem tog hennes föräldrar kontakt med soc för att se till att jag kunde komma och bo hos dom. Det gick inte utan jag blev satt hos en fosterfamilj (som jag tror räddade livet på mig)

Minns än idag hur första mötet med dom var, jag hade hängselbyxor på mig.
Soc kontaktade mina föräldrar för att tala om var jag skulle bo. Dom sa att mina grejer var ute i garaget (snabba ryck). Inget KOM TILLBAKA från deras sida.Tror dom tyckte att det var skönt att jag försvann. Skönt för mig att äntligen börja leva.

Fortsättning följer

Nu kommer en svår händelse som jag bara inte kan få bort från min skalle...allt kanske jag inte mindes men jag ska försöka.

En kväll när jag är 13 eller 14 år så var det en gårdsfest och alla våra grannar var där. Jag mindes att mamma var berusad av alkohol, likaså min styvpappa. Jag fick beskedet att ta hem min lillasyster och sen gå i säng. Jag gör som jag blir tillsagd så klart (som alla andra gånger) Jag hann aldrig somna innan jag hörde ytterdörren öppna sig (säkert mamma som ska kolla så vi ligger i säng). Jag hade fel. Min styvpappa stod i dörröppningen och viskade ”sover du” jag svarade inte. Då lägger han sig i min säng (fortfarande inte ett ljud från mig) Han lyfter på täcket (fortfarande säger jag inget) Han tar mig på benet och för sin hand uppför låret. –Vad gör du? Frågade jag – Jag tänkte bara klia dig lite. Sa han. Men inget hände…
Han reste sig upp och gick ut. Inte en blund fick jag den natten.
Några år senare vid ett möte med socialen och mamma och min stypappa och några till så tas denna historia upp. Mamma svarade bara med att – Jag visste om att det hade hänt för att han hade kommit och sagt det till mig dagen efter.

Undra om jag nånsin kommer att kunna prata med min mamma om just den händelse… eller vad hon menade med det hon sa om att hon visste? Varför sa hon aldrig något till mig? Varför drog hon inte ifrån honom när han gjorde en sådan sak mot hennes dotter. Tror det är frågor som jag aldrig kommer att få svar på.

Fortsättning följer

Jag föddes en augustimånad -71 i Lund (mindes inte om vi bodde i hus eller lägenhet) Vid 1 års ålder förflyttar vi oss till Halmstad (jag, mamma, pappa och min storasyster som är 3 år äldre än mig)

Detta har jag fått berättat för mig i vuxen ålder: Mina föräldrar skulle ha skilt sig när JAG a 2 år gammal. Jag vet att mamma levde ensam tills hon träffade min styvfarsa när jag va 7 år. Vad som hände fram till dess är en massa dimma…jag vet att min syster ofta fick ta hand om lilla mig för att mamma skulle ut och träffa väninnor eller träffade dom underligaste karlarna som finns på denna jord, minns bla en man hon träffade som va stor som ett hus och saknade en del fingrar. Det luktade väldigt underligt hos han med kom jag ihåg (känner doften fortfarande)

Min styvfarsa förde med sig en massa tråkigheter, mamma hade inte tid med oss (inget ovanligt iof) regler började bli starkare än vanligt (visst hade vi regler men det smärtade mer att en främmad man skulle berätta för oss vad som gällde. 3 barn hade han (som jag tro aldrig gillade oss) Jag finner väl aldrig min plats i familjen… Jag hörde lixom aldrig hemma nånstans. Radhuset dom köpte samma år min lillasyster föddes förstod jag aldrig varför vi köpte, eftersom det såldes inom kort och vi flyttade ifrån Halmstad.

Inte nog med att jag fick byta skola, jag skildes från min älskade syster på samma gång (som valde att flytta hem till pappa)
3 mil var vi ifrån varandra…jag mindes knappt när vi träffades eller hur mycket vi träffades, jag minns däremot att hon kändes som en främling när vi väl träffades. Jag vet att mamma var väldigt bitter och arg när vi hade haft syster yster hemma eller vi hade varit på besök hos henne. Minnet är inte det bästa men det är kanske inte så konstigt. Jag hade önskat att jag hade ord på alla känslor jag bär inom mig som är från just min barndom. Man har en känsla av att vissa saker är på ett speciellt sätt men man vet inte varför.

Min syster lyckades inte bo hemma hos pappa speciellt länge så hur det nu gick till så hamnade hon hos en annan familj (tror hon flyttade hem till en kompis)
Själv fick man bo hemma hos mamma, styvpappa och min lillasyster (som är 10 år yngre än mig)

Lillasyster står inte i speciellt hög kurs hos mig… Pain in the ass redan från födseln.
Hon såg till att jag fick skulden för väldigt mycket som hon egentligen bar skulden till. Javisst är det kanske vanligt mellan syskon. Hon njöt av att jag blev bestraffad (med stryk) för hennes bus. Hon ställde till ett liv när hon märkte att jag fick vara uppe längre än henne på kvällarna (så mina tider vart ändrat så hon skulle vara lugn) Hon såg till att jag skulle vara hemma samma tid som henne på kvällarna!

Fortsättning följer

Än så länge verkar det att bli en riktigt lugn natt...kl 4 inatt kommer mina ögonlock att falla ihop totalt...bara jag håller mig vaken...det är så riktigt skönt att komma hem o lägga sig i sängen på morgonen....tröttare än tröttast och en katt som ligger på en, skön insomning...

Shit

Blir ju trött av att bara prata om det...9 timmar sen får jag sälskap av han som precis gått o lagt sig...Har ju en som har sovande jour (då vi inte får jobba själva)
Ovanligt bara att dom går o lägger sig innan 10...ibland brukar jag ha sälskap fram till 11...det bästa va när jag hade sälskap ända fram till 3 på natten...då är det inte många timmar i ensamhet här...just nu är det öken...Tur jag har lilla Harry potter som sälskap i mitt öra.

Finns det nån logisk förklaring till att det ska vara så svårt o vara en bra mamma? Eller finns det en manual nånstans om hur man är en bra mamma?

Nu har jag sovit en stund...eller iaf en timme...Gubben ringde o väckte mig...Så nu ska jag göra mat för att återvända till soffan en stund innan jag far till jobbet...

Inte kommit underfund med hur det där programet fungerar så gubben fr lösa det åt mig...annars så brukar jag tycka det är kul att lösa små problem men när det gäller photoshop eller Pain Shop Pro så har jag inte nerver för det...Pilla med foton och dyligt klarar jag av då jag kan fixa o trixa med olika moment...men när det inte står exakt hur man ska göra utan bara snabbt skrivet hur man får resultatet så vänder det sig i magen på mig.

Just nu så bara far det runt i min mage...jag kommer verkligen inte orka jobba inatt...har sånt pirr i magen på att jag inte kommer att kunna somna om en stund...vad händer med min kropp just nu...

Känner på mig en massa saker...fastnade på en del internet sidor nu och har äntligen (efter flera månaders letande) hittat sidorna jag har sökt efter...Det går ut på att jag vill lära mig en sak...o nu fastnade jag för hur man gör dess grejerna men jag får det inte till att funka och min mage blir i uppror direkt...!

Jag drömde inatt om att Diezel fick sina ungar...jag mindes att jag öppnade garderoben och där låg dom alla i en hög med en massa smet, ropade på gubben att komma. Kom ihåg vad en kompis till mig sa att det oftast brukar vara någon som är död, vågade då inte kolla efter om det va nån dödfödd.
Sen mindes jag inte mera.

Undra vad en sån dröm betyder egentligen.