Som jag berättat tidigare så stod jag min syster väldigt nära periodvis. Ibland kände jag inte henne då vi inte träffades så ofta, fanns i mina tankar gjorde hon hela tiden iaf. Vi var ofta ensamma då mamma var ute på sitt håll. En känsla från när vi var små var att hon skyddade mig mot dumma människor och mörkret (när mamma inte fanns där) men det är ju bara en känsla jag har. Jag var väldigt liten kom jag ihåg när vi tillbringade nätterna igenom mina öronproblem, jag gick aldrig till mamma utan väckte min syster då.

Jag minns även den gången då hon hade berättat för mamma att hon ville flytta till Pappa då vi skulle flytta till en annan stad. Hon fick så mycket stryk av mamma den gången. Jag hade rummet intill hennes och hörde skriket, efteråt gick jag in för att bara krama om henne. Det skär i hjärtat fortfarande hur hon skriker. Åhh älskade syster vad jag ville slå tillbaka den gången.

Hur blev det så att du flyttade tillbaka? Jag mins det knappt men rätt som det var så flyttar du hem till oss. Jag minns inte ens om jag var glad eller vad jag var, min syster var inte den jag mindes kom jag iaf ihåg.
Hon har berättat för mig att när hon kom tillbaka så hade mamma tagit henne intill sig och sagt att hon förlorar henne inte en gång till, då lämnar hon honom för gott (min styvpappa). När detta blev berättat för mig så får jag en dejavu om att jag sitter i mammas knä och vi bara gråter.
Hon lämnade han aldrig!

Min syster sticker tillbaka till Halmstad för att bo med sin kille, ensam och övergiven igen!
Sen har vi kontakt på avstånd länge. Det är väl först när min dotter föds som även minnena blir starkare.
Jag anförtror min syster en massa saker som jag aldrig tidigare kunnat berätta om, sånt tar vi med oss i graven syster.
Jag skiljer mig, vi finner en gemensam nämnare (våra ex) Jag klarar mig från smärre smällar för att mitt ex förstod att han inte kunde bråka med mig. Hon däremot råkade ut för hela släkten till hennes ex. Hon försvinner ytterligare en gång ur mitt liv, efter ett bråk med mamma. Jag är arg och bitter och vill bara ha min syster hos mig.

För ca 1,5 månad sen så blir vi bjudna på en konfirmation till min systerson. Jag tog tillfället i akt att träffa henne. Lillasyster kan bara inte vara tyst utan satt vid vårat bord och spydde galla om hur äcklig hennes kille var och hur illa hon tyckte om syster. Ett knivstick rätt i hjärtat.
Tur dom åkte hem tidigt (mamma, styvpappa och lillasyster), så jag kunde få tillfälle att prata med min syster. Inget kom fram bara en massa tårar.
- Vi ska till Bulgarien på onsdag så jag kan ringa när vi kommer hem , sa hon innan vi skiljdes.

Dagen efter är jag inte hemma. Någon hade ringt från mitt förra jobb (där hon jobbar) åhhh det måste vara min syster sa jag och ringde upp henne hemma.
-Varför ska jag vänta till efter Bulgarien för, sa hon.
Åhh vad glad jag är att hon ringde mig.
Nu kom den svåra tiden då jag var tvungen att i smyg träffa min syster. Det gick inte!
Vi bestämde oss för att ta kontakt med våra släktingar (på pappas sida) i Kroatsien. Vi fick svar och även reda på att Farmor inte längre levde. Jag tog mig i kragen och ringde Mamma och berättade allt. Bomben var släppt, nu återstår bara fortsättning hur den historien utvecklar sig…Det sista skedde för mindre än en vecka sen.