Vi kommer bara inte överräns emellanåt...Jag sitter i full hast för att besöka mina vänner här på bloggen och så börjas det igen...dumpning av minnet...Åhhhh
Sitter och försöker få igång datorn igen...då ringer jobbet och undrar om jag vill jobba mån-ons natt (på ett annat ställe än det jag är van vid)
Jaaaaaaaa...eller nääääää eller va fan då...Beslutsångest...men jag tackade glatt och kände bara med den adrenalinet jag har i kroppen sen i morse så säger jag bara....kom igen alla inbrottstjuvar så ska du se på faen i egen hög regi...mig bråkar man inte med idag känner jag!
Så hälsa på er får jag göra lite senare när jag har vilat klart (sov ju bara knappt 2 timmar idag)

Jag skulle ha gått ut för att avlägsna snubbarna med slagborren (eller vad det var) imorse...tror inte jag har sovit mer än 1 timme kanske...Men eftersom jag inte har planerat att jobba inatt så tänkte jag att det likabra var att gå upp tidigt för att kunna somna inatt!
Låg och funderade en del på dotterns-pappas-tjej hur hon bara tog sig friheten att prata med MIN kille (som hon knappt träffat) om mig (som hon har varit kompis med) Jag minns en period då vi satt och spelade kort en gång i veckan. Hemma hos mig när pappan jobbade fm och hemma hos dom när han jobbade eftermiddag (för att han inte skulle störa sig av att jag var där när han var hemma) Anyway så kommer jag så väl ihåg att hon tyckte det var jättebra att jag kom dit en gång under den tiden han jobbade em, för då fick Mikaela lagad mat (som jag stod och lagade)
Åhhh vad jag vill prata med min dotter om det här men jag tror jag ska vara den starka mamman som inte blandar in henne i mer än vad hon redan är inblandad i!

Efter en natt i sorgens tecken så fick jag en djävulusisk avslutning på jobbet idag...Addrenalinet bara pumpar och jag vet inte var jag ska ta vägen just nu...inte direkt trött men jag borde sova!
Vet inte vem jag ska avlägsna först, gubbarna med grävmaskin utan för fönstret eller Ozzy som leker med en plastpåse!

Jag försökte mig på en runda hos mina bloggvänner och känner bara att jag inte orkar! Inte för att jag är trött eller inte tycker om er utan för att jag helt enkelt bara tappade orken efter samtalet med gubben idag! Han förstår nog inte hur dåligt jag mår emellanåt och hade väl mer sett det till att jag alltid mådde bra...Nu är det som det är och jag är en tänkare som tar åt mig saker o ting mer än andra kanske gör samt att jag drar mig undan (omedvetet)
Hade han kunnat hjälpa mig och dessutom vetat hur så tror jag nog innerst inne att han hade velat och gjort det med! Just nu känner han sig nog lika tom som jag känner mig.
Mest känner jag mig ensam (vilket inte är ovanligt när man mår dåligt)

Jag är helt maktlös för tillfället…vet inte riktigt hur jag ska tolka saker och ting…Sitter på jobbet och bara skakar på huvudet, nu ska jag berätta varför!

Ni kanske läste att jag skrev ett brev till min dotters pappa som hon överlämnade i helgen (rätt korkat, då jag skulle ha skickat det)
Jag frågade henne om han hade läst det (då det BARA var skrivet till honom) och det hade han gjort men inte sagt nått om det till min dotter (enl henne)
Jahopp tänkte jag, inget svar eller samtal om det, trodde jag
Jag fick ett brev av min dotter som hennes pappas tjej hade skrivit…
Ohhh my godness
Jag var ju världens sämsta mamma enl dom, dom ska kontakta soc och det ena med det tredje. Dom slängde så otroligt mycket skit på mig…eller rättare sagt pappans tjej slängde mycket skit på mig.
Vad det stod i brevet vill jag inte gå in närmare på då jag vart riktigt upprörd över det och visste knappt var jag skulle ta vägen. Pratade med min dotter om det och ville att hon skulle säga nått om det. Inte ett ljud från hennes sida.
Min dramatiska reaktion var just den att nu ska hon få tillbaka samma mynt den gången hon beskyllde mig för att kräva underhåll av sin pappa!
I slutet på brevet stod det iaf att enda kontakten dom kommer att ha är via min dotter!
Det bröt dom så fort jag gick utanför dörren och gubben hade kört mig till jobbet!
Jag fick nämligen veta för en stund sen att när han kom hem igen så hade dotterns pappas tjej velat prata med min gubbe när jag åkte till jobbet!
Vad som sades där är för mig helt ofattbart,
Detta skrev gubben på msn som hade sagts:

hon sa bla att hon  undanhåller vissa saker för att jag skall få bilda mig en egen uppfattning om dig typ... att allt kanske inte är så bra som du ger sken av att det kan vara, att hon fått en mp3-spelare o dvd o grejjer är bara för att du träffat mig... sånt har hon alrig fått tidigare (av dig), hon sa att det är mycket jag inte vet om dig men att hon vill inte säga det till mig då hon tror att jag älskar dig.... och eventuellt kommer jag få se det själv
En liten del av det han sa iaf
Nu har jag lugnat ner mig en aning men jag skakade som ett asplöv för en stund sen…vet inte riktigt var jag ska ta vägen.
Varför vill HON prata med MIN pojkvän för? Vad vinner hon på det?
Skulle vara jävligt intressant att se om dom drar detta vidare (enl henne skulle dom ta kontakt med soc)

Jag har världens huvudvärk över det här och känner mig totalt maktlös över allt just nu!
Känslan jag har är att jag inte har gubbens stöd, grejen är väl den att han försöker väl så gott han kan (men just nu vet han väl inte riktigt hur han ska bära sig åt)

Skärpning, du kan inte sitta på jobbet och lipa som bara den!

Men just nu vet jag inte vem jag ska vara arg på? Min dotter eller mitt ex eller hans tjej eller på gubben!
Gubben förstår inte att det enda jag vill ha av honom är ett stöd så man känner att man har någon att prata med. Min dotter tiger ju ihjäl sig som faen. Släktdrag mot hennes pappa eftersom han är likadan och låter sin tjej ta diskusionen

Aldrig i mitt vuxna liv har jag känt mig så här maktlös, verkligen.
Just nu känns det som att jag bara söker få någon form av stöd från omgivningen. Vet inte vem jag ska vända mig till.
Efter maktlös kan man säga ensam med!

Nu vill jag helst bara lägga mig ner och vakna upp en annan bättre dag =(