Denna historia handlar om en kille som hade dålig karaktär.
Hans far gav honom en påse med spik och sa till honom
att varje gång han miste tålamodet skulle han spika en spik bakom sin dörr.
Första dagen spikade han 37 spikar i dörren.
För var dag som gick lärde han sig att behärska sig mer, och som veckorna
gick blev det färre spikar i dörren.
Han upptäckte att det var lättare att behärska sig än att spika en spik.
Tills dagen kom när han kunde behärska sig en hel dag.
Därefter gick han till sin far och berättade.
Fadern föreslog att han skulle ta bort en spik varje gång han kunde hålla sig en hel dag.
Dagarna gick tills han äntligen kunde berätta för sin far att det inte längre fanns
några spikar kvar i hans dörr.
Hans far tog då honom i handen och visade honom till denna dörr och sa;

"Du har jobbat hårt på detta, men titta på alla hål som du har lämnat efter dig,
den kommer aldrig att bli densamma.
Varenda gång du tappar kontrollen så lämnar du spår efter dig som med denna dörr.
Du kan förolämpa någon och be om förlåtelse efteråt, men oberoende hur du säger detta
så kommer du att lämna ett ärr bakom dig som alltid kommer att finnas kvar.
En muntlig förolämpning är lika skadlig som en fysisk.
Vänner är som dyrbara juveler. De får oss att skratta och hjälper oss att fortsätta framåt.
De lyssnar på oss och är alltid förberedda att öppna sitt hjärta för oss".

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men ägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det.

Vi har större hus, men mindre familjer. Mer

bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större

klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer

kunskap, men mindre omdöme. Fler experter,

men mer problem. Mer medicin, men mindre välmående.

Vi har flerdubblat våra ägodelar, men reducerat vår uppfattning om värde. Vi pratar för mycket, älskar för sällan och hatar för ofta. Vi har lärt oss att klara dagen, men inte att klara ett helt liv.Vi har lagt år till livet och inte liv till åren.

Vi har varit hela vägen till månen och tillbaka,

men har problem att korsa gatan för att möta den nya grannen.

Vi har besegrat yttre rymden, men inte den inre

rymden. Vi har städat upp i luften, men förorenat våra själar. Vi har lyckats bryta ner atomen i mindre bitar, men inte våra egna fördomar.

Vi har höga inkomster, men lägre moral. Vi har fått ett överskott av kvantitet, men ett underskott av kvalitet.

Vi lever i en tid av dubbla inkomster, men med fler skilsmässor i en tid av vackra hus, men brustna hem. Det är en tid då det finns mycket i skyltfönstret, och ingenting på lagret; en tid då teknologin kan föra fram det här meddelandet till dig, och en tid då du kan välja att antingen skicka vidare detta budskap och göra skillnad... eller bara radera det.

Aptiten kommer medan man äter, men törsten försvinner medan man dricker.

(Frankrike)

Jag fick köra gubben till jobbet eftersom han hade försovit sig. Jag behövde ha bilen för att åka till arbetsförmedlingen och ev Ikea.
Sen hade jag planer på att köpa en sorts plastfilm som man kan sätta på fönstret i badrummet så man slapp ha nere persiennerna för jämnan.

Idag får jag ta min slappa dag då jag inte har nånting som måste göras idag...Ska nog ta en tur med snabeldragaren och ev tvätta en maskin tvätt med.

Pappan till min dotter har det bara slagit slint i skallen på...Sen han fick reda på hur det va med underhållsbidraget (som jag nämnt tidigare) så har han helt tagit avstånd från oss här. För det första så har han sagt till sin tjej att inte svara i telefon om vi ringer!!! Vi har skyddat så det kan ju bli svårt att iggnorera alla skyddade samtal...Han ska hädanefter bara ringa på min dotters telefon på bestämda dagar (jag behöver inte ha ett schema för när jag vill prata med min dotter) Sen när jag tog upp med henne om hur det blir med resorna så berättade hon detta för sin pappa som sa till henne att hon bara kommer ner till han en gång i månaden då han inte har råd att betala hennes biljetter då han måste betala 6000 spänn till mig! TILL MIG????? Är han helt pantad i skallen eller vad är det frågan om...Det är ju för fan till hans dotter han betalar pengarna o inte TILL MIG!!!
Sen vadå inte ha råd att betala hennes biljett upp hit??? MAX 300 spänn behöver han betala för det i månaden för att hon ska kunna komma till honom! Jag blir så förbannat trött på det fanskapet...

Så jag frågade min dotter hur hon kände över det osv...Då är det ju ingen ide att jag åker dit överhuvudtaget tyckte hon!!!
Om jag ska vara ärlig så är jags kit nervös för att skicka ner henne...tänk om han vägrar köra henne till tåget och ser till att medvetet missa den eller nått sånt o sen gömmer henne...Fatta att tankarna far i skallen på mig!

Nu har jag nog fått ur mig ilskan en del...

Fortsätter o kolla på besökarna med dotra min...=)

Tre vackra flickor söker jobb

En brunett, en rödhårig och en blondin hade alla sökt
samma jobb på ett företag och var nu där hos
personalchefen för en första intervju.

Brunetten gick in först och efter att hon fått svara på ett
antal vanliga frågor undrade personalchefen:
"Hur många T finns det i INDIANA JONES??"
Efter någon sekunder så svarar brunetten:
"Det finns inga". "Bra, det  stämmer.
Vi hör av oss till er, tack för att ni kom"

Den rödhåriga går sedan in till  personalchefen och får
efter ett  antal inledande frågor samma fråga som brunetten:
"Hur många T finns det i INDIANA JONES??"
Efter några sekunder så svarar hon
"INDIANA JONES  innehåller inte några T:n".
"Tack  för det, vi hör av oss när det är dags
att tillsätta tjänsten"

Slutligen gick blondinen in och efter ett antal frågor
så ställs återigen frågan "Hur många T finns det i INDIANA JONES".
Blondinen sitter tyst några sekunder och börjar sedan att räkna
för sig själv med låg röst: "2-4-6-8-10". Sedan tar hon fram
en miniräknare och efter lite knappande så säger hon:
"Det finns 32 T:n i INDIANA JONES".
Personalchefen tittar nu förvånat på blondinen och undrar
hur hon kom fram till det svaret. Blondinen sätter sig till
rätta och säger  sedan.......

Lyssna på svaret